Summa sidvisningar

fredag 27 juli 2018

Currykocken och en metallisk kjol


"Jag tänker f*n inte köpa svensk fläskfilé för 179 kronor kilot", sa kvinnan i vår matvaruaffär. Hon hade lärt sig bruka ett mycket kraftfullt vokabulär som hon ideligen nyttjade sig av.
"Men, vi måste stödja de svenska bönderna nu när det är så torrt och bedrövligt", sa hennes vad jag antog äkta hälft.
"Det har inte jag med att göra, skiter väl i bönderna och deras torka. Förresten skulle inte du drick gin och tonic ikväll? Gå iväg till frysdisken och köp sånadäringa färdigfrysta isbitar".
Inte för att jag själv var i behov av svensk fläskfilé men för den goda sakens skull köpte jag ändå en. Gick så nära kvinnan att jag nästan strök den mot hennes ärmlösa arm.

Det är olidligt hett. I England önskar befolkningen att allt ska vara som vanligt. Sommar fyra dagar om året. Allt annat är överflödigt, menar engelsmännen som haft sommar med kaotisk hetta i fyra veckor.
Dottern och jag har under två dagar bott på den engelska landsbygden. Lika spraktorr som den svenska. En kall öl på The Sex Bells satt fint i värmen. Currymannen som drev byns enda och mycket lilla mataffär annonserade om Currynight every night. Med egen kock, HURRAY! Vi gjorde ett försök att beställa var sin måltid men currymannen ställde sig frågande. Ville vi äta i hans butik kunde vi få fryst currymat, gå hem och mikra för att sedan återvända för intagandet av födan. Eftersom det verkade vara en krånglig procedur åkte vi istället till närmaste stad för att dinera. Ditkörda i hyrbil av två Värmlänningar från Karlstad. Vars dotter jobbar på stadsbiblioteket i Norrköping. Vi förundrades över sammanträffandet.

The Six Bells är kommissarie Barnabys favorittillhåll när han inte är i tjänst med att lösa mordfall. Han var antagligen upptagen de kvällar vi besökte puben. Däremot var gubbdagis ute på egen hand och utförde sportsliga laglekar. Ivrigt påhejade av lagkamrater, dottern och mig samt tre berusade manliga ortsbor som ville bjuda kvällens enda kvinnliga färgring på drinkar. Vi kontrade med att bjuda på snus men efter en hastig sniff i snusdosorna tackade de artigt nej. Likaså gjorde vi till drinkar, gick hem för att sova inför nästkommande dags begivenheter. Oxford. Den universitetsstinna staden besöker vi gärna igen.

London nästa. På vår eftermiddagsvandring gick vi vilse. I 1 1/2 timma irrade vi på Londons gator med en död telefon, ingen karta och där hotellets namn samt adress fallit i glömska. Vi tänkte strategiskt. Gick till Covent Garden Metro beläget 700 meter från vårt hotell, där dottern trampat i ett tuggummi. Som föranledde att ett papper fastnade under skon. På ett trottoargaller, nära en husfasad hade dottern försökt skrapa bort tuggummit. Hittade vi bara gallret skulle vi även hitta hotellet. Londons trottoarer är försedda med många galler, inget av det dottern provskrapade med skon på uppnådde förväntningarna. Inte heller hittade vi pappret jag ryckt loss från skosulan, det hade annars varit ett bra riktmärke. Av en ren händelse upptäckte vi så småningom vårt hotell. Varma, trötta och lite omskakade av upplevelsen stöp vi utmattade i säng ty då hade dagen börjat övergå till natt.

Hemfärden kantades av dramatik då det uppdagades vid incheckningen på Stansted flygplats att jag skrivit ut två utresebiljetter i dotterns namn från Stockholm Skavsta till London Stansted. Däremot ingen åt andra hållet, det vill säga hemåt. Tack vare den moderna tekniken löstes problemet efter dryga en halvtimma. På utresan till London blev jag helkroppsvisiterad och de engelska myndigheterna i kroppsvisitation hängde på. Min egen teori var kjolens metallknappar och för att tidmässigt underlätta undersökningen började jag dra av mig kjolen. Då uppstod protester av de pryda engelsmännen som när allt var överstökat förstod att en dam av min kaliber inte gömmer något otillåtet närmast kroppen.

Nu är vi hemma och den engelska hettan är utbytt mot den svenska. Maken har saknat mig. Även om han varit fullt sysselsatt med att ta hand om dotterns ledarhund och barnbarnets ödla så anser han att vårt hem ter sig tomt och innehållslöst utan frugan.