Summa sidvisningar

torsdag 26 juni 2014

Skräckmusslor och reslystna ålar


Året runt ser jag dem, fritidsfiskarna. Om vintrarna sitter de med nedböjda huvuden över hålen de borrar upp ur isen, håller stadigt i termosmuggen och låter den heta medhavda drycken värma upp ådrorna medan den andra armen rör sig taktfast upp och ner.

När isen släppt är fiskeentusiasterna bilburna och vid bilens dragkrok sitter båtkärran fasthakad med båten som ska föra dem ut på vattnet och fiskelyckan.

Gös är den största attraktionen men under Glans vatten finns även abborre, gädda och ål. Förra året hittade sig även en annan och ny art av vattendjur till vår sjö, och i år har den fått sitt namn i rubrikerna: "Skräckmusslan." Om den är så värst skräckinjagande vet jag inget om, då anser jag att de stora och slingrande ålarna verkar mer att ängslas över om jag skulle råka på en sådan vid en simtur. Nu är risken liten eftersom jag aldrig ger mig ner i kallt vatten. Däremot har jag haft förmånen att få vara med när Glans ålar fångats och släppts ut i Bråviken. Där önskade jag dem en god och trevlig resa mot Sargassohavet.

Musslans rätta namn är Vandrarmussla eller Zebramussla på grund av dess randiga skal. Första gången den nådde svenskt vatten var redan 1920 och den har sin egentliga hemvist i Kaspiska havet. Utvandringen från sitt hemmahav har antagligen skett med båtar som de liftat med och nu har färden fortsatt till östgötska Glan.

Det blev ett intensivt pådrag av massmedia som riggade upp sina filmkameror medan dykare krängde på sig sin utrustning för att få en närmare till på musslorna som trängs med varandra på klipporna så ingen längre kan bada utan att få fötterna uppskurna. Vattenekologerna och marinbiologerna skakade bekymrat sina lockar och hummade om att nu minsann är läget kritiskt och mycket oroligt. Länsstyrelsen och Havs- och Vattenmyndigheten jobbar febrilt med att följa musslans utbredning och gör allt för att hindra dess framfart mot nya vattendrag och kanalslussar som kan få sina konstruktioner förstörda.

För den då inget positivt med sig så den kan bli befriad från sitt öknamn som människan gett den? Ja vill man ha besvär så är den faktiskt ätbar. Men personligen anser jag att det är mycket skrik för lite ull eftersom den är liten och det skulle krävas mängder av musslor att pilla upp för att mätta en enda person. Då är musslans arbetsuppgift mer tilltalande. Genom att den filtrerar stora mängder vatten och  tar bort partiklar blir vattnet klart och siktdjupet ökar. Vissa partiklar äter de upp medan andra lindas i slem och förpassas ner till sjöbotten där de inte kan göra något skada, däremot blir sjöbotten näringsrik åt de för sjöar viktiga organismer som lever där.

Nu är Vandrarmusslan här för att stanna och mig bekommer det inte. Däremot har jag större bekymmer för mördarsniglarna som bor i vår trädgård, de är varken ätbara, nyttogörare eller fina att se på utan ger endast ett tråkigt kvällsarbete för mig som utvecklats till en hängiven mördarsnigelmördare.