Summa sidvisningar

söndag 10 maj 2015

Renoveringsobjekt och en liten åsna


Nu är i stort sett barnbarnens lekstugehandelsbod klar. Bara finliret återstår. Färg på de nyuppsatta väggarna, hyllor ska monteras och matvaror ställas upp i snygga rader. Gardiner och lite tavlor. Kanske några blommor under fönstret.
Sedan är det dags för den högtidliga invigningen. Banden ska klippas och jag funderar starkt på att ringa vår söta landshövding Elisabeth. Hon är en vänlig, av födsel och ohämmad vana, person och brukar ställa upp på det mesta som händer i Östergötland. Så inget är omöjligt. Blir hon dessutom bjuden på kakor och saft kommer hon med största sannolighet. Jag kan passa på att göra ett reportage för tidningen också. Sånt brukar gå hem hos de flesta.

Maken bar igår in alla verktyg, byggsåg och vanlig såg, tumstock och vattenpass i snickarboden och hans renovering av den gamla futten som halvt höll på att förfalla är räknad som avslutad för hans del. Röd med vita knutar står den nu där och väntar på barnbarnsinvasionen. Rak i alla hörn och kanter. En verklig prydnad för vår trädgård.

Nu till nästa projekt som maken planerar. Den gamla jordkällaren som ligger granne med handelsboden. Det är en sorglig skapelse, rent utav anskrämlig. Det blir en stor utmaning för honom, men jag när på en dröm. Att sylta och safta. Gräva upp potatis och andra rotfrukter för att fylla den svala källaren. Vinterförrådet av matvaror som jag sedan kan gå och hämta. Blåbärssylt till pannkakor. Rivna morötter till fiskpuddingen. Svartvinbärssaft som värms till lagom temperatur och lindrar vinterförkylningar. Kokt potatis, potatismos och potatisgratäng.
Maken hänger på. Han gillar både saft och sylt så tids nog blir det ordning på den gamla källaren. Jag har aldrig tvivlat på hans förmåga!

Egentligen vore det enklast att riva hela rasket. Plana ut marken där jordkällaren stått och så gräs där vi sedan kan sitta under skuggan av den enorma rhododendron som växer precis intill.
Att riva är lätt. Riva ner det som är obekvämt och som skaver. Tilliten som en gång fanns rivs i ett försök att plåna ut det som varit. På ett enda ögonblick går det att riva relationer i småbitar. Men allt finns kvar även om det endast återstår små dammiga fragment.
Plockar man sedan upp fragmenten, vårdar dem och sätter dem på tillväxt går det att bygga upp och återskapa. Kanske byggnaden blir en aning skev i början av arbetet men med vattenpass och rätt byggteknik går det mesta.

Ibland behövs inget annat än att kliva ner från de allt för höga hästarna. Det är i vilket fall som helst en mycket bra början till den konstruktion som komma skall.
Är det svårt att kliva ur sadeln och ta sig ner på marken kanske det är en god idé att införskaffa en liten åsna. Förr eller senare tappas balansen och fallet är ett faktum. Men det gör inte lika ont att ramla ner från en liten åsna som det gör av fallet från en hög häst.

Jordkällaren...Continued...