Summa sidvisningar

torsdag 4 juni 2015

Stormen på SVT och damer som väver




-Det stormar rejält, sa nyhetsankaret Fredrik Ahl.
-Det lugnar sig, tröstade jag. Se det som ett uppsving i tittarstatistiken för SVT. I kväll sitter massor med östgötar och sörmlänningar klistrade vid sina tv-apparater för att se nyheterna, försökte jag men han verkade trots det missmodig.

Hurrarop men även tummen ner har haglat in under dagen på de sociala medierna efter Fredrik lössläppthet framför kameran som han inte visste rullade. Hans chef var inte på humorhumör och blev tvungen att uttala sig i pressen. Han har fullt förtroende för nyhetsankaret som är erfaren och pålitlig. Var han noga med att poängtera. Även om han inte ställde sig bakom Fredriks spexande och val av ord.
Det måste kännas skönt att ändå ha chefens fulla förtroende för jag anar att det gnager just nu. 
Fredriks sprallighet är nu en snackis. För en kort tid. Precis som när Steffo Törnquist och Jenny Strömstedt bjöd upp till skrattfest när tyfonen Fitow härjade. 

-Det lugnar sig Fredrik, det lugnar sig. Stryk skjortan, sätt dig till rätta, se tittarna i ögonen och leverera precis som du brukar, sa jag som tyckte det hela var upphov till stor muntration. 

Nu har även lugnet lägrat sig runt vår stuga. De vävande värmländska damerna har rest hem till Värmland och jag inser att researrangör är vad jag borde satsa på. Allt har klaffat i minsta detalj även om tårtbotten fastnade i formen när jag bakade tårta. Allt går att laga med en rejäl klick grädde och topping av färska bär och frukter.

Det var en fröjd att se damerna i Björke vävstuga. De mätte löpare och dukar. Höll upp gardiner och kuddvar. 
Dubbelspolad ull. Effekten i gåsögon. Varptrådars täthet. Taft och plattväv. Slarvtjäll och bindningslära. Spole och löpare, Inslag och slagbom.
Fös ihop allt och det blir vackra mönster i textilierna. För mig är det en hel vetenskap som övergår mitt fulla förstånd.

En trevlig dag har det varit. Som arrangör känner jag mig nöjd. Fika och mat enligt schema. Allt har gått som på räls och bokningarna fungerat.
Snart är damerna hemma där vi en gång hade vårt hem. De flesta av dem har jag inte sett på tjugosex år. Det kändes som igår. Hemvant och tryggt. När jag vinkade av sällskapet kände jag dock att jag inte ville följa med. Hem till det som inte längre är vårt hem. Märkte tydligare än någonsin att rötterna sitter stadigt fast här nu. Precis som det ska vara.

-Längtar du inte tillbaka? frågade en av damerna.
Jag funderade en liten stund. Kände att jag har längtat tillbaka. De första åren. Saknade de här människorna, gemenskapen som fanns mellan oss. De finns där borta, många mil är det mellan oss. 

Avstånd betyder ingen ting. Närhet är en hjärtesak. 

Även om en bit av mitt hjärta finns kvar där hemma som inte längre är vårt hem...