Summa sidvisningar

onsdag 4 december 2013

En prinsessa på vift


Som alltid försöker jag vara ute i god tid inför ett möte. Så även idag då jag skulle placera mig bland alla andra reportrar och fotografer högst uppe på Händelöverkets tak. Kylan och den långa väntan på huvudpersonen förpassade mig själv till min bil där jag fördrev tiden med att lyssna på en dokumentär om Gottröraolyckan.

Så var det då dags. På med skyddsvästar och orange hjälmar med EON:s dekal, innan jag och stora män med ett gemensamt för dessa män, deras stora kamerautrustningar trängde ihop oss i hissen som tog oss elva våningar upp till det mycket blåsiga taket med en vidunderlig utsikt över hela Norrköping och Bråviken.

I nästan en timma stod vi så beredda, stint stirrande på den gula plåtdörren. Kameramannen från TV 4 bjöd från sin snusdosa med Generalpotionssnus och stämningen var god.

Plötsligt öppnades dörren och H.K.H Kronprinsessan Victoria klev försiktigt ned på taket. Kameror klickade och filmutrustning surrade. Alla hjälptes åt att samsas på den för oss anvisade platsen allt medan högbröstade män höll sina vakande ögon på oss. Själv klämde jag in mig med min kamera mellan SVT och TV 4 medan Fredrik Ahl från Östnytt flåsade mig i nacken.

En annan gång och en annan tid. Delfinariet i Kolmårdens djurpark hade byggts ut och kungafamiljen med sina småttingar skulle inviga med saxklippning av det gul/blå bandet. Jag var ditkommenderad och i min reporterväska låg förutom block och penna en liten kamera och några extra filmrullar. Pressuppbådet var enormt, hela djurparken var avspärrad dagen till ära. Väntan var lång, den kungliga familjen skulle anlända med helikopter och de var mycket försenade. John Pohlman gjorde allt för att roa och hålla humöret uppe bland irriterade journalister. På ett bord låg enorma kameror och jag närmade mig försiktigt och nyfiket dessa imponerande fotoutrustningar.

Till sist anlände de efterlängtade och föreställningen kunde börja. Jag tog mig ned till avspärrningen för att med min lilla kamera få en riktigt bra bild. Tre steg, sedan tog det stopp av en kraftig hand som brutalt förde mig tillbaka till min plats. Där tog hovets ständige fotoföljeslagare Charles Hammarsten mot mig med en vass armbåge. Jag tumlade runt, föll in i en jättelik växt som med ett brak dundrade nedför trapporna, rakt mot drottningen och hennes familj.

Bilden som publicerades var skakig, suddig och mycket dålig.

Idag känner jag att jag kan samsas bland de stora. Min kamera är nästan, i alla fall om jag monterar dit zoomobjektivet, lika imponerande som de andras och jag är mycket nöjd med dagens insats, bilderna på vår nästa kronbärare i det kungliga hovet!