Summa sidvisningar

fredag 12 september 2014

En koll i spegel och ett par kameror


Har i tjänstens vägnar varit bort i Kvarsebotrakten. Färska bullar och en god kopp te. Hundar i storleksordningen kalv och trevliga människor. Nödvändig rekvisita inför mitt jobb och en intressant intervju. Jag bara tycker så mycket om mina tjänsteresor!

För att inte behöva ta samma väg hem utan få lite vägomväxling beslutade jag mig för att ta färjan över Bråviken. Lagom med bilkö och ett glittrande vatten. Solen värme skönt genom den nervevade sidorutan och telefonen ordentligt undanstoppad. Lugn och harmoni under stunden jag väntade och stunden över vattnet.

Så kom jag ut på Arkösundsvägen in mot Norrköping. Där slutade lugnet för min del. Fredag och många skulle in till staden. Förstår egentligen inte riktigt varför eftersom jag finner det mer naturligt att människor åker från Norrköping ut till Vikbolandet när arbetsdagen är slut. Jobben bör finnas i staden och inte tvärtom, tänkte jag sittande i mitt förarsäte.

Jag är väl medveten att jag då och då trampar lite för hårt på gaspedalen. Vilken kan kosta mycket. Men just idag beslutade jag mig för att slaviskt följa skyltarnas hastighetsbegränsning. Vacker väder och jag hade inte bråttom. Det hade däremot alla andra och när jag då och då kastade en blick i backspegeln märkte jag hur kön bakom mig växte. Högerfoten började bli tung i ett försök att vara alla till lags, inte vara den där besvärliga väglusen som stoppar upp i trafiken. Någon som skulle kalla mig för fula ord. Vägskylten med 80 i stora svarta siffror svischade förbi och jag kom till sans och besinning.

Vem ska egentligen mer än jag bestämma om jag vill köra laglydigt eller inte?! Jag såg i backspegeln att föraren i bilen bakom rev sig i håret, kliade sig i ansiktet och uppvisade alla symptom på irritation. Men jag lät  hastighetsmätarens visare vila på 80. Sen blev det 60. Och då blev jag omkörd. Först den bakomvarande sedan kom en hel radda bilar.

Arkösundsvägen har blivit utstyrslad med ett antal fartkameror. Jag har själv inte blivit fotograferad någon gång däremot maken och vid granskning av fotot visade det sig att de där kamerorna tar riktigt bra bilder. Dock en aning dyra.
I god tid innan varje kamera lös det som ett rött pärlband framför mig. Som sedan slocknade exakt efter att kameran passerats.

Värre blev det när jag körde in på Söderleden. Där försökte till och med en bli köra om mig på högersidan. Kanske fanns det en anledning, vem är jag att döma?! Otrevligt kändes det hur som helst.
På Skärblackavägen var läget oförändrat.

Väl hemkommen kände jag mig nöjd med min trafikinsats Laglydig körning. Icke vållande till olycka och skada. Pengarna kvar i plånboken.

Kanske jag tar en selfie senare i kväll och lägger ut på det sociala mediet. Det kostar gratis..........