Summa sidvisningar

tisdag 19 juni 2018

Gastropoda och med huvudet i en buske


Plötsligt försvann de från Skärblackas två största gator. Skolbarnen. Det är sommarlov, ett lov som under 1800-talet anpassades efter det gamla bondesamhället. Då, när skörden skulle bärgas behövdes barnen som extra arbetskraft. Även jag har under min tidiga ungdom jobbat under sommarloven. Med att rulla timmer som min pappa virkesmätaren skulle mäta in åt skogsbönderna. Så småningom avancerade jag och fick vara med och mäta massaved i Kristinehamns hamn.

Numera befinner sig de flesta barnen på frita eftersom deras föräldrar måste jobba fram till den dag då de får semester. Så även våra barnbarn. Eftersom maken och jag på gamla dagar fått sommarjobb kan det bli svårt att kombinera jobbet med barnpassning av barnbarnen. Då får barnbarnen helt enkelt följa med oss och träna inför deras förhoppningsvis framtida sommarjobb när de har åldern inne.
Stortvillingpojken gav sig i kast med att plocka häckklipp. Stuvade korgen full och tömde därefter i släpkärran. Fram till dess han hittade en trädgårdssnäcka. Då tog intresset av snäckan överhand och granskades minutiöst under minst en halvtimmas tid.
Plötsligt kom tre flickor utspringande genom dörren till villan där vi klippte trädgårdens häck. Glada skuttade de fram över gräsmattan, föga saknade de klassrummets instängdhet. Jag frågade om de skulle gå och bada. Eller kila till affären och köpa glass. Ingendera hävdade de. Kanske leka med Barbie eller My little ponny. För det är väl sånt flickor gör. De skrattade. Sa att de tyckte jag verkade konstig för ingen leker väl med Barbie eller My little ponny i deras ålder. Jag envisades. Ville veta vad de tänkta ägna sommarlovet till. Se på teve eller spela dataspel? Nej, de skulle leka kurragömma. Vår stortvillingpojkbarnbarn fick också vara med. Han blev först lite blyg men flickorna drog med honom. Efter att ha räknat till tjugo letades kamraterna upp där de satt bland buskar och snår i ett försök att hålla sig tysta och stilla.

Jag blev varm och glad när jag såg barnen springa omkring i den lummiga trädgården. Trygga barn i ett tryggt land. Det började lukta pannkaka. Köksfläktens system släppte ut doften som spred sig. Lekande bekymmerslösa sommarlediga barn vilka serverades pannkaka som energipåfyllning. En i tycke helt vanlig och normal företeelse vilket inte är alla barn förunnade. Barn som riskerar att få benen söndersprängda då de leker kurragömma. Eller barn som får finna föda på soptippar. Om de inte ligger i magplågor efter att ha druckit orent vatten. Eller vistas i en gummibåt över ett osäkert hav i hopp om att finna trygghet.