Det har varit en hel del runt oss just nu som upptagit det mest av vår tid. Ibland gör livet krumbukter vilket medför ändrade planer i vardagslivet. Nu verkar det dock gå åt rätt håll. Inte bara i vardagen utan också det som sker runt omkring oss. Det som legat i vinterdvala har återuppstått. Det skänker glädje och förtröstan.
I ugnen står en Jansson och bereder sig. Sillsallad, sill och lax i kylskåpet. Vi får äta påskmaten själva maken och jag. En vanlig förkylning skrämmer slag på var och en. För tänk om det inte är en vanlig förkylning? Går det att lita på negativt Coronatest? Vi tar det säkra för det osäkra och flyttar fram firandet med barn och barnbarn till på måndag.
Påsken är den bästa helgen av alla helger. Kärlek och förlåtelse flödar. I alla fall är det så skrivet. Verkligheten ser något annorlunda ut.
Jag saknar min mamma varje dag. Men en dag som denna är saknade ännu större. Mamma var inte en okomplicerad person. De flesta av oss är komplicerade på ett eller annat sätt men med mamma kunde det vara extra besvärligt.
När det stod klart för oss att mammas liv började nå slutstationen tog hon min hand. Kramade den hårt och frågade om jag kände att det fanns något ouppklarat mellan oss. Nej mamma. Det finns inget ouppklarat. Inga hinder och ingen kärlekslöshet.
Vi tittade på påsen som hängde på droppställningen med det gift som skulle ge henne ett par extra dagar i livet. Inget mer. Vi kände oss båda lugna och trygga.
Jag har skickat påskhälsningar. Både till de som blir glada över hälsningen men faktiskt även till en och annan som lever i den parollen att dina ovänner är mina ovänner. Alltså blivit påverkade av någon att inte tycka om vissa personer bara för att någon annan inte gör det.
Jag förväntar mig inget svar på just de påskhälsningarna. Men min hälsning gör mig ändå gott eftersom jag inte behöver känna mig utrustad med ett kärlekslöst hjärta. I dessa tider är det extra viktigt att visa varandra omsorg och kärlek. Inte bara för att det är påsk utan därför att vi lever i en tid då vi behöver varandra som allra mest.
I år har barnbarnen fått en upplevelse i sina påskägg. Vi ska bjuda dem på en föräldrafri trerätters baklängesmiddag med tillhörande övernattning. Det blir en utmaning eftersom de är sex barn till antalet. Det sjunde barnbarnet får dock stanna hemma hos sin mamma och pappa då bröstmjölken än så länge hägrar. Det enda jag kan erbjuda nu för tiden är torrmjölk och det är nog inte lika lockande.
Det blir en fin påsk trots påtvingat avstånd och saknaden efter mamma. En saknad som ändå gör mig glad på något sätt för den är ett bevis på kärleken som fanns mellan oss.
