Summa sidvisningar

onsdag 14 augusti 2013

Blommiga gardiner och ratsit



Hur gammal är du? Den frågan har vi alla fått någon gång. Just ålder är en viktig bit vid nya kontakter, ålder har på ett eller annat sätt stor betydelse.
Vi sticker ner våra näsor i barnvagnar och frågar om barnets ålder, begruvar oss över tidig eller sen utveckling, suckar över tonåringar som antingen gör fel eller rätt med tanke på tonåringens ålder.
Kliver ut i vuxenlivet och får jobb efter många långa års studier, då gäller det att ha rätt ålder inne, inte vara ung och oerfaren men inte heller för gammal.
Vi blir pensionärer och med det ändras livssituationen till det bättre eller till det sämre. Vi blir gamla och en dag slutar vårt maskineri att fungera och vi dör. Processen är lika för oss alla.

När jag och min man träffades för 35 år sedan var jag väldigt ung i förhållande till min man. Byn var liten och det tisslades och viskades. Fladdrade i blommiga gardiner där dolda ansikten kraxade om en oviss framtid för ett så åldersmässigt omaka par.
Själva har vi aldrig haft några som helst problem med vår åldersskillnad, de problemen har vi överlåtit till andra att ombesörja.
Till sist vande sig folk, eller helt enkelt hade nyhetens behag lagt sig och andra intressen tagit överhand. Vi blev Stig och Carina i folkmun allt efter åren gick och inget revolutinerande hände med vårt äktenskap.

När jag får frågan om min ålder får jag oftast svaret "kära du, bara barnet!". Om ett och ett halvt år fyller jag 60 år och undrar i mitt stilla sinne hur länge jag ska vara ett barn. Länge till hoppas jag!
Min ålder är egentligen endast en sifferkombination som mina föräldrar fick med sig i sin hand när jag föddes och som blev infört i ett system bland alla andra ååddmm-.

Jag tror inte heller på det påståendet att klokheten kommer med åldern, det finns riktigt vuxna människor som inte vet hur medmänniskor ska bemötas, att lagar och föreskrifter ska följas och att man inte ska tränga sig före i kön. Även jag inräknad, speciellt svårt har jag att se hastighetsskyltarna efter vägarna när jag är ute och far och har jag möjlighet så försöker jag mig på att smita före, diskret, så ingen märker något.

Vågar vi inte fråga varandra om födelseår så vågar vi i alla fall fråga Ratsit!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar