Summa sidvisningar

söndag 9 februari 2014

Gunghästen och 561



När jag öppnar min dator träder bakgrundsbilden fram av tre små kusiner som badar i en balja. Jag tog bilden förra sommaren när den var som bäst, solen sken, gräset var grönt och den ena tvillingkusinen står upp i baljan och skrattar med öppen mun så alla hennes små vita tänder syns. Jag blir glad och varm varje gång jag tittar på bilden.

För snart tre somrar sedan  bodde den äldsta av kusinerna hos oss medan hennes föräldrar var och födde barn. Två nya barnbarn skulle komma till världen och in i vår familj. De anmälde sin ankomst en bit före den egentliga födelsedagen och barnafadern lämnade sitt arbete och begav sig hem till sin tjocka hustru som påpekade att det började bli ont om tid. När de nådde kyrkparkeringen hade tvillingarna fått nog av värkarbetet och ville ut. Passande för en präst att föda tvillingar i bilen utanför en kyrka kan tyckas, men ambulanser och barnmorskan hann fram i tid, höll emot och barnen kom precis lagom när mamman hamnat på förlossningsbordet. Personal som visste vad de skulle veta, kunde det de skulle kunna, tryggt och säkert fördes barnen fram till livet och kunde fylla upp sina lungor och ge hals.

Under tiden som föräldrarna pysslade med sitt roade vi flickan med sin nya titel storasyster och en tur gick till gamla Linköping. Där invigde hon sin nya vattenkanna, röd med vita prickar, i Dahlbergs fontän utanför hans café. Vidare färd till Leksakslandet där allt från glittrande tiaror till gröna glasögon med dödskallemönster provades.
Så satte morfar upp barnet på en gunghäst, med hårt slutna läppar gungades det en kvart, morfar lyfte ner flickebarnet, ställe undan hästen varpå hon drog ner den från dess plats, svingade sig upp i sadeln, fattade tyglarna och fortsatte ritten. Utan ett enda ord. En påpasslig leksaksförsäljare följde hela händelsen bakom en trave med legoburkar, han klev fram och berättade att just den modellen av gunghästar fanns i en låda ute på lagret. Barnet klev av hästen, släpade den till ursprungsplatsen, fattade morfars hand och de följde tätt efter försäljaren till lagret.

Jag läste att i Afghanistan får föräldrar och barn vara tacksamma om barnen kommer helskinnade och levande till och från skolan. Om barnen har en mamma i livet som tar emot dem när och om de kommer hem. FN-organet UNAMA har nyligen lagt fram siffrorna över förra årets årsrapport om döda och skadade i det krigshärjade landet. 561 barn som dödats och 1 195 skadade. Tusentals minor och vägbomber har landets talibaner placerat ut som sprängs när barnen trampar i dessa mördarkonstruktioner. Vardagslivet slås sönder på vägen till eller från skolan och när mammorna arbetar ute på fälten.

Jag är glad och tacksam över att vi lever i ett land förskonat från krig. Att vi kan gå ut med våra barnbarn och leka i gräset, att gunghästen är utbytt till en levande häst som tränsas och selas varje helg, att de kan gå till skolan och återvända hem på trygga vägar.

Vi har bara turen att vi inte fötts i Afghanistan.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar