Blogg och cremefärgad spis

Pratade med en väninna som jag haft sedan 11-årsåldern i telefon häromdagen. Hon berättade att hon haft kontakt med en person i ett sammanhang och jag frågade om denne person var i vår ålder. Det visade sig att personen i fråga var yngre, kanske tio år yngre. Vi förvånades över att det finns yngre personer än oss i det viktiga ärende detta gällde, eftersom vi själva anser oss vara mycket ungdomliga. Om vi då bortser från stela hårstrån som envist rotat sig under hakan, ett visst och sant ålderstecken som dock lätt kan åtgärdas med en pincett framför förstoringsspegeln.

Så läste jag i tidningen om en bloggerska som råkat i blåsväder på grund av smygreklam som hon av misstag råkat få med i en mening. Nyfikenheten tog överhand och jag började läsa runt bland dessa unga bloggerskor. Kanske kunde deras livsberättelser ge näring åt mitt eget bloggande och på så sätt locka till mig fler läsare och följare.

Snabbt insåg jag att med min präktiga tvättlapp av sliten frotté som jag varje morgon gnider mina nyvakna kinder med för att därefter skölja ur den och ta ett varv i armhålorna innan deon appliceras och tröjan jag köpte för mycket länge sedan dras över mitt huvud, inte platsar bland dess bloggare som har 1 200 000 läsare om dagen.
Om kvällarna behöver jag inte sminka av mig mitt ansikte, byta om efter först ha haft bekymmer och ställt frågan helt öppet till alla bloggläsare: Kjol eller klänning? Fester, vänner och resor till kusternas inneställen där svala drinkar, smala sallader och snälla bloggare kommer fram för att hylla och ära tillhör alltså inte min sort av blogginlägg. Därmed sagt att jag helt krasst inte kan räkna med att ansluta mig till skaran och inte heller göra anspråk om ekonomisk ersättning för ett innehållslöst, sminklöst, festlöst och icke världsvant bloggande.

Så tänkte jag, vad var egentligen revolutionerande i min ungdom, vad kunde väcka sådan uppmärksamhet att det var värt att lyfta upp i offentlighetens ljus.

Då kom jag på det! Min första spis i mitt första egna hem! Den skilde sig mot övriga spisar i mina utflugna kamraters kök.  Så ofta jag fick tillfälle pratade jag vitt och brett om den och såg med belåtenhet avunden lysa skarpt ur åhörarnas ögon.
Själva modellen skiljde sig inte avsevärt mot andra modeller. Fyra plattor som rostade lätt om de inte noga torkades av med hushållspapper, locket som kunde fällas upp så att matrester och överkok kunde skrapas bort samt kraftiga vreden i svart backelit som med ett hårt knäppande ljud fick fart på plattorna.
Nej det var färgen som gjorde min spis så unik. Cremefärgad stod den där under luckan som fungerade som matosutdrag vilken reglerades med en kedja som dröp av flott.
Med en ömkans blick satt jag vid köksborden hos mina kamrater, tittade dystert och medlidsamt på deras vita spisar då de kokade tevatten i små kastruller.

Hemma hos mig hade jag min egen dyrgrip, den cremefärgade spisen!

I vårt kök har vi numera induktionshäll med touch, men vem har väl inte det så det är inte mycket att orda om, egentligen.......

Puss, som vi bloggare brukar avsluta med!