Fritid och En dag i mitt liv

Det har varit en livlig diskussion på det sociala mediet om huruvida mor-och farföräldrar vill eller bör vara barnvakt åt sina barnbarn. Åsikterna är lika många som det finns barnbarn i vårt land.
Jag kan endast orda i egen sak omkring ämnet och anser att var och en ska göra som de själva vill.

Många som har barnbarn är aktiva i yrkeslivet. När helgen kommer är fritiden viktig. En fritid utan ansvar. Så var det lite när jag själv jobbade. Det jag inte hann med på grund av arbetet fick jag ta igen när det blev vilodag. Som sällan blev till just en vilodag i ordets rätta bemärkelse. Men en sak hann jag alltid med och det var barnbarnen.

Jag ser på mina egna barn. Förundras över att de nu själva är föräldrar. De var ju nyss små! Vart tog tiden vägen? Hur är det möjligt att de blivit så stora och trätt in i egna föräldraroller. Det var under en sådan fundering som jag kom på det. "En dag av mitt liv." Tanken slog ner som en blixt. "En dag av mitt liv." Den dagen måste jag ta till vara på. För den dagen kommer aldrig tillbaka.

Vad jag vill fylla den dagen i mitt liv med blev plötsligt väldigt enkel. Barnbarnen, så klart. En sorts tillbakagång till när våra barn var små. Fast nu helt utan föräldraansvar. Bara götta mig i det som är trevligt. Barnbarnen har en stor del i att vi sålde vårt företag. De är "En dag i mitt liv." Den dagen tänker jag banne mig ta väl vara på. Snart är de vuxna, hoppas bara att jag får hänga med ett bra tag till.

Det är varken besvärligt eller inskränker på min fritid att ha förmånen att umgås med de här små människorna. Det är även ett förtroende föräldrarna ger,  att låta oss helt på egen hand få ha det här umgänget.

Nu finns tiden att kliva upp halv sex på morgonen för att åka till dagis och titta på pyttisarnas Luciatåg. Vi får sova morgonen där på. Nu finns tiden att soffhänga framför en animerad film och sno chips ur barnbarnens skålar medan föräldrarna är på julfest med jobbet.  Nu finns tiden att vara behjälplig med lämning och hämtning på dags. Nu finns tiden att bara finnas där när det behövs.

När vi öppnar ytterdörrarna till familjernas hem och stortvillingarna, småtvillingarna och deras storasyster kommer springande mot oss känner jag så starkt  att "En dag i mitt liv" är en väldigt värdefull dag. Tror också att det är en värdefull dag även för små människor som är på väg att växa upp till sina egna vuxenliv. Jag tror de kommer att minnas.

Så finns det de som har andra värderingar i livet än att barnvakta barnbarn.  Det är var och ens egna val.

Det finns även föräldrar som väljer att hålla mor-och farföräldrar på avstånd från barnbarnen av olika anledning.  De barnen kommer inte att minnas när de blir vuxna, de barnen kommer istället en dag att undra.....