Grannens motorcykel och förgätmigej

Härom kvällen knackade det på dörren och där stod grannen med en plastkasse i handen.
Färsk strömming, var min första tanke.
Vi skulle precis satta oss att äta kvällsvard, men vi bjöd nyfiket in honom. Vad fanns det i kassen?

Bland framdukat porslin och fiskgratängen tömde han ut innehållet. Det visade sig vara gamla svartvita fotografier från hans ungdoms dagar. Han ville visa oss bilderna men vi märkte att han även ville prata om flydda tider.
Medan maten kallnade bläddrade vi och studerade ynglingen som log mot oss från bilderna. Viss likhet kunde skönjas mellan honom och han som höll i korten.
Motorcykelfantast. Jeans, skinnjacka och nedkavlade gummistövelskaft. Någon hjälm behövdes inte.
Flickor med scarlett runt håret, vida klänningar, sandaletter och cigarett i nypan. Uppflugen på bönpallen med benen åt samma håll, ty att grensla en motorcykelsadel iförd klänning kunde ge fladder i hönsburarna med urinvägsinfektion som följd. Ena armen runt föraren av det tvåhjuliga fordonet medan den andra armens hand höll ordning på frisyr och klänning.
Säkerhetsutrustning vid färd på motorcykel överflödigt.

Coca-Cola kom till Sverige och även till Skäblackas nejder. Den skulle avnjutas med hjälp av sugrör.
Rock´n roll i den penningstinna jukeboxen och rökning tillåten inomhus.
Färd till andra städer med hemmafixade skinnjackor. BLACKA i stora bokstäver som visade på att motorcykelgrabbarna tillhörde en klubb. Dock misstolkades texten och de fick pengar i handen eftersom människorna i de andra städerna trodde att de helt enkelt var blacka. Det var då givmildhet var ett erkänt begrepp.

Det var roligt att se och höra grannen berätta. Märkte att han blickade tillbaka på sin ungdom med både glädje och vemod. Samtidigt slog det mig att ett liv är så otroligt kort. Grannens ork börjar tryta, sa han med en uppgivenhet i rösten. Pojken på kortet och mannen i vårt kök. En och samma person men i olika skepnader. Då och nu. Det gjorde mig sorgsen till mods. Tänkte på mitt eget liv. Vårt liv tillsammans, makens och mitt. Närmar oss vårt 40-årsjubileum. Men vilka garantier finns det att vi kan skåla i skumpa och äta tårta från finporslinet?

Det växer massor av förgätmigej i vår trädgård. Lite här och var har blommorna samlats i små tuvor. Blå och söta i kontrast mot allt annat som växer. Förgätmigej. En liten blomma med minnen i de små kronbladen. När sommarens blomning är över vissnar de ner. Precis som allt annat levande. Men minnen kan bevaras om inte annat så i form av fotografier. Om de inte kastas bort av någon som inte inser värdet av att spara på både minnen och gamla bilder.