I morse åt vi frukost var och en för sig, maken och jag. Dock hemma vid vårt köksbord. Vi har haft olika åtagande på morgonkvisten. Jag har kört stortvillingarna till Norrköpings och vinkat av dom vid deras dagis medan maken körde samma väg in till staden men för att hämta en jordfräs. Lotten faller olika på vad som ska utföras.
Nu går snart min resa vidare. Örebro ska få påhälsning av min mamma och mig. Läkarbesök väntar. Det förhoppningsvis sista ty mamma ska förklaras som fullt frisk efter canceroperationen hon gjorde för fem år sedan. Vi har haft ett allvarligt samtal omkring detta. Eller rättare sagt, mamma förde samtalet och jag lyssnade. Hon berättade hur hon vill ha det. I den händelse att...
-Det är bra mamma, sa jag. Det är bra, nu vet jag. Sen var det färdigpratat för vi behöver inte längre prata omkring det jag funderat över. Hon tog det första ordet och det är jag tacksam för.
Örebro vet jag väldigt lite om. Trots att jag varit där otaliga gånger. Vi födde till och med vår son där på sjukhusets förlossningsavdelning. Vår egen förlossningsavdelning var tillfälligt stängd för renovering så vi blev hänvisade till Närke. Gick bra det också, ut kom ungen och ska snart bli pappa för andra gången. Då har han plötsligt tre barn eftersom i den blivande mammans växande mage ligger endast en unge. Inte två. Den här gången blev det inte dubbel sats satt.
I Örebro finns ett välkänd och på vykort upptryckt vattentorn och ett slott. Så mycket vet jag i alla fall. Och Wadköping friluftsmuseum intill Svartån. Hjalmar Bergman skapade Markurells i Wadköping, en roman som i mitt tycke är urtrist trots den påstådda komiska nyansen mitt i tragiken.
Cajsa Warg har rört i de Örebroska kastrullerna och hon sa inte att "man tager vad man haver" utan husmamsellens ord löd " man använder när sådant är för hand." Det är väl en tolkningsfråga det där antar jag.
Örebro slott var byggt som en försvarsanläggning. Sedan dess har byggnaden inhyst landshövdingar men är även öppen för allmänheten som kan kila in och få sig en matbit i Vasasalen.
Festligheter som bröllop kan arrangeras i slottet och vad passar väl bättre att gifta sig på slottet i tider som dessa då hela Sverige går i bröllopsrus.
Vår prins har äntligen träffat kärlekens magi och har tydligen helt offentligt gått ut med detta faktum. Varpå hans tidigare flickvän som varit hans käresta i tio år höjer på ögonbrynen. Förklarar att hon nu är lyckligt gifte, lyckligare än någonsin, men att hon inte förstår prinsens uttalande.
Det förstår jag. För när någon känner kärlekens magi finns det ingen tvekan. Behöver man inte vara prins för att förstå. Det räcker med att vara en helt vanlig dödlig.
Nu är det rabalder både hemma i Sverige och utomlands över prinsens offentliga uttalande omkring hans heta och pulserande hjärteblod.
Jag håller på prinsen jag. Trots att jag inte är någon royalist och egentligen struntar i vem som gifter sig med vem i den kungliga familjen.
Tycker att han kan få säga att han älskar sin fröken Sofia mer än han älskat någon annan.
För när vi känner av kärlekens magi så vet vi att så är det. Kan jag skriva under på.
Sen kan föredettingar tycka och tänka vad de vill!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar