Summa sidvisningar

måndag 1 juni 2015

Spya bakom husknuten och köttfärs under naglarna



Invigningen av handelsboden är avklarad och morfar/farfar har däckat i soffan. Förmiddagen har gått åt till diverse förberedelser. Bland annat ballonguppblåsning. Det är märkligt att det kan vara så svårt att pressa in en lagom mängd luft i en liten ballong. Men det är ett faktum att så är det. Till sist blev jag yrslig och fick springa ut och ställa mig bakom stugknuten för att kasta upp en skvätt. Maken såg förfärad ut och fråntog mig sysslan medan jag blek och darrig satt på den väggfasta bänken och hulkade.
Jag har väl fått oförmågan att fylla en ballong med utandningsluft av min far. När jag var liten skulle han blåsa upp en ballong åt mig sittandes på sin cykel. Luften tog slut och pappa damp i backen till stor muntration från den församlade skaran. Trots att han var en stark och framgångsrik idrottsman gick han bet med uppgiften så jag behöver inte känna någon skam över min egen skröplighet. Jag är varken framgångsrik eller idrottsutövare. Har antagligen endast en klen lungkapacitet. Trots att jag är en icke-rökare. Kanske borde ringa vårdcentralen för att kolla upp mitt hälsotillstånd. Även om jag känner mig fullt frisk kan en besiktning aldrig skada.

Men inget ont som inte har något gott med sig. Med tom magsäck går det i mer tårta, så resonerar en sann tårtälskare. Så spyan bakom husknuten var allenast icke av ondo. Bara obehaglig.

Förväntansfulla barnbarn stod framför butiksdörren och gav ifrån sig hänförda små ljud när jag öppnade åt dem. Allt vårt arbete gav upphov till jubel och klang och hädanefter vet vi vart vi har fyra ljushåriga flickor och en rödhårig pojke när de är här på besök. Succén blev ett faktum och tårtan gick åt tillsammans med nysilad syrensaft.

För så många år sedan att jag inte ens kommer ihåg när det var hade Ica Maxi i Kristinehamn öppningsinbjudande och sålde köttfärs till ett extremt lågt pris. Vi hade vår egen köttförsörjning säkrad och behövde således aldrig åka till någon affär för att införskaffa oss köttfärs, lövbiff eller grytbitar.  Vi slaktade själva och lät Berit i Ängebäck ta hand om styckningsproceduren. Sen var det bara hem och stå vid köksbordet och paketera och stoppa härligheten i frysen.
Däremot var jag nyfiken på den stora och hypermoderna affären och åkte dit en sväng. Kanske även jag kunde roffa åt mig något som var billigt utan att för den skull varan var uppmärkt med röda extraprislappar.

Det rådde ett fullständigt krig framför disken med köttfärs. Förskrämda butiksanställda stod med stora tråg färdigförpackad köttfärs. Med stort mod och fara för sin egna liv rusade de fram och hällde de köttiga paketen i disken. Händer grävde sig fram, ryckte och slet och köttfärsen skvätte högt som lågt. Det knuffades och armbågades. Skrik av smärta och skrik av ilska spred sig mellan hyllor så makaronerna darrade i sina paket, oljan skvimpade i glasflaskor och glassen smälte i frysdiskarna. Brödet torkade och mjölken surnade, grädden blev till smör och osten svettades ymnigt.
Det var fasansfulla scener som utspelades under en halvtimma innan lugnet bedarrade och kunderna for hem med köttfärs under naglarna. En del som förlorare medan andra njöt av segerns sötma och till bredden fyllda kassar med köttfärs.

Det händer att minnen dyker upp då och då inom mig. Minnet av totalt galna och hänsynslösa människor som inte var fattiga och hungriga utan endast giriga. Som inte delade med sig av mald köttfärs till sin nästa. Om krig och katastrofer drabbar oss och vi blir utan mat och förnödenheter kan jag ha en viss förståelse. Då skulle jag också slita ett paket köttfärs ur händerna på vem det än må vara. Men aldrig att jag i dagsläget skulle kriga med mina medkonsumenter om varor i en butik. Inte ens om varan var till skänks.  Även om gratis smakar väldigt gott och extrapriser främjar hushållskassan.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar