måndag 31 augusti 2015

Earl´s Court och Plumpudding


Trampar åter svensk mark efter Londonhelgen. Dottern och jag har ätit oss genom staden. Traditionella rätter där vi började med engelsk brunch och avlutade med fish and chips.
Metro och buss 24 är vi numera välbekanta med, linjer som tar resenärer vart helst det önskas. Under och ovan jord.

Att åka Metro till Earl´s Court visade sig dock vara knepigare än vi först räknat med. Rätt väderstreck men åt fel håll. Också promenader kan visa sig vara en aning vanskligt. Även om Londonborna är ytterst välvilliga att ledsaga virriga turister. Några plockade till och med fram en GPS och knappade in adress och husnummer. Så gäller det att vända GPS:en åt rätt håll för ett fullgott resultat ska nås.

Någon Plumpudding lyckades vi inte inbringa. Tydligt är att den unga generationen av britter inte känner till denna, som vi förmodar utan att först ha smakat, delikatess. Åtskilliga butiker och snabbköp fick visit av oss. Endast en handlare kände till puddingen som tyvärr inte ingick i hans sortiment. Hans frågande kollega fick en information om plumpuddingen hörde vi när vi steg ut ur butiken.
I brist på en engelska julpuddingen fick ett par paket Crumpets följas åt ner i våra resväskor som höll samma volym vid avfärd som hemfärd.

Pubbesök där vi drack still water och ett glas mörkt öl. Den enda kvällsaktivitet vi mäktade med. Storstaden suger och tjusiga salonger är inget för oss.

Gemenskapen har varit viktigast under resan. Alla samtal som vi aldrig annars hinner med. Närheten till varandra. Min vuxna dotter och jag.
Balsam för själ och sinne. Promenader där jag beskrivit omgivningar och byggnader efter bästa förmåga. Arm i arm längst Themsen. Vilopauser på en bänk med solen i våra ansikten. Morotskaka och en kopp te. Några dagar utan ansvar och förpliktelser.

Nu har vi lämnat flärd och resa bakom oss. Vardagen gör sig gällande för både vår dotter och mig. Småtvillingarna, deras storasyster och hennes arbete kräver sitt.
Stortvillingarna har hittat hit för att spendera dagen med oss. Vi har ägnat oss åt museal verksamhet under förmiddagen. Känner att det är bra för barnen att se och lära hur ett liv kunde se ut långt innan den elektroniska eran med allt vad det innebär gjorde sitt intåg.
En uppstoppad skomakare satt vid sin läst och skrämde så när slag på mina barnbarn. Uppmärksamheten riktades därefter på en slags separator eller om det var en tidig prototyp till en hembränningsapparat kan jag inte avgöra. Intressant var den märkliga apparaten i vilket fall som helst.

Huruvida barnen bär med sig museiupplevelsen i livet är svårt att säga. De som är födda in i data -och mobiltelefonin och totalt ovetande om vad en plumpudding är. Att blanda upp det med ålderdomliga kommunikationsmedel, hushållsapparater och hantverkares redskap är inte helt fel.

Själv bär jag med mig helgens upplevelser ett tag fram över. Nu är det bara att ta nya tag i det som ligger framför och väntar. Jag gläds och känner tacksamhet för det som varit och det som är.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar