torsdag 24 september 2015

Harry Potter och franska band med gulddekor





Regnet vräker ner, nu behöver jag dock icke bekymra mig över våta dynor som vi glömt ta in från trädgårdsmöblemanget. Dessa står i vinterförvaring och jag hoppas på en ny vår även om det ser ganska så avlägset ut.

Bönderna har börjat söka kärleken och prästerna är mitt uppe i att välja och vraka ur högen av hugade äktenskapliga spekulanter. På bästa sändningstid. Linda och Mark övervakar det hela och hoppas på tur i kärlek.
Vår nyfikenhet blir stillad. Bönder och präster är som vanliga människor brukar vara. Vill få och ge av kärlekens dyrbara gåva.
Tar sig en tuting vid behov och lär sig bugga. Använder också mer kryddstarka ord som kan straffas med böter i form av en slant som stoppas i en glasburk där insamlade medel sedan skickas till väl behövande.
Även om det gamla ordspråket lyder; "Att svärja är bevis på bristande kultur och bildning" så kan tungan halka när upprörda känslor kommer i svallning oavsett skrå och tillhörighet.
Utseendet är av ringa betydelse bedyrar de medverkande och lägger de insända fotografierna i olika högar.

Jag fick min egen bonde utan inblandning och extra hjälp av någon utomstående. Det gick bra det också. Tur är väl det för jag tror inte att jag passar för speed dating. Antingen förblir jag tyst eller så pratar jag hysteriskt och utan hämningar. Båda tenderar till att skrämma iväg en eventuell friare för all framtid.

Det är en balansgång hur vi ska bemöta nya människor i ett samtal. Det gäller att först på något sätt ta reda på vad den andre är intresserad av. Är vi oliksinnade kan det vara nog så knepigt. Det finns dessutom så många genrer att välja på. Att hitta rätt gebit direkt är inte lätt, men det kanske går bra att blanda till en början i alla fall.

Litteratur tycker jag är svårast att spontant tala om. Mycket beror på att jag har så svårt att komma ihåg namn. Däremot minns jag vad boken handlar om men ska den avhandlas kan jag inte ens säga titel eller namnet på författaren.

När jag ändå är inne på litterärt område så läste jag i morse att den som tänker gå till bokhandeln för att köpa en Harry Potterbok kan bli överraskade över små meddelande någon eller några skrivit ner och låtit smyga in mellan bokens blad. Snälla meddelande om alla människors lika värde, att vi är unika och värdefulla.
Vilket trevligt initiativ! Näthatet och rasismens raka motsats. Det ger mig en förhoppning om att godheten finns kvar bland mänskligheten. I vilket fall som helst bland Harry Potterfansen.
Funderar skarpt på att själv skriva små meddelanden och uppsöka en bokhandel. Annan litteratur än just Harry Potter kan också ge läsaren små glada och snälla tillrop.
Har införskaffat mig en hel hög med färgglada post it block så resurser finns.

Nu för tiden är det lätt att sticka ner små lappar mellan olästa böckers blad. Värre var det när jag var ung. Då fick jag använda en brevsprätt för bladen satt ihop i vissa böcker. Låg jag nerbäddad i sängen för att läsa en bok innan jag försjönk i den nattliga sömnen fick jag mina sängkläder fulla av små vita pappersflagor. Känns som rena rama forntiden i dessa moderna tider då möjligheterna att läsa böcker utan böcker öppnats för den som är trakterad av det.
Nu går det även snabbt och enkelt att googla fram både bokens titel och vilken författare som ligger bakom verket. En möjlighet som inte var mig förunnad i min ungdom. Då fick jag slå upp det jag ville ta reda på i Bonniers uppslagsverk. Halvfranska band med gulddekor och två bindningar i ryggen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar