söndag 27 augusti 2017

Bullar och ben


Maken och jag har under dagen ägnat oss att titta på gamla ben från 1000-talet. De såg ut som ben gör i största allmänhet. Det som imponerade mest var ändå att det kan finnas ben kvar efter så lång tid. Nu bebyggs det på den gamla gravplatsen från förr. Hela Norrköping är inne i en byggsväng av sällan skådat slag. På varje plätt, den må vara hur liten som helst, byggs det. På höjden och på tvären. Staden är näst intill oigenkännlig men bostäder behövs, frågan är bara om folk har råd att flytta in i nya supermoderna bostäder. Som dessutom inte har någon vidare utsikt eftersom husen skymmer varandra.

När vi ändå var inne i forntiden passade vi på att bekanta oss med vikingar och kungligheter som huserat i Norrköping. Samt en fältskär som ryckte ut tänder under omsorgsfull behandling.
Norrköping bär på en spännande förhistoria, precis som de flesta svenska städer. Som till exempel att Trädgårdsgatan där maken och jag hade vårt företag härstammar från den tiden då Gustav Vasas dotter under 1500-talet bodde i Norrköpingshus. Trädgården runt Norrköpingshus har därmed gett Trädgårdsgatan sitt namn.

Två äldre herrar hade stannat till framför en animerad film om hällristningarna vid Himmelstalund. Med spänt intresse följde de med i filmen. När så några figurer från bronsåldern utförde en slags dans med erigerade könsorgan fnissade männen likt två skolgossar. Kanske tänkte de tillbaka på den tiden då de själva kunde stoltsera med sin resta manlighet. Eller så blev de generade över att jag stod helt nära dem. Det är svårt att orda om ty alla reagerar vi olika när det mest privata helt oförberett blottas för allmän beskådan. Även om det som blottas härstammar från bronsåldern ristade i en häll vid Himmelstalund.

Själv kom jag när vi tittade på de gamla benen att osökt tänka på den sommaren vi tillsammans med småtvillingarna, deras storasyster och föräldrar cyklade på Gotland under en veckas tid. Det var under den tiden då skolorna startade efter sommarens uppehåll. I och med detta hade de flesta förtäringsställen slagit igen då ön utarmats av hungriga turister.
Det rev och slet i våra tomma magar där vi trampade fram i den gotländska landsbygden. Så kom vi fram till en liten by där vi på långt håll kunde se skylten som förmedlade att vi kunde stanna till för att köpa "Bullar och ben". Just ben var ingen av oss trakterade av, däremot bullar. Alltid någon att fylla upp tomma magar med.
Lyckan varade fram till dess att vi insåg att vi stannat utanför en djuraffär som saluförde "Bullar och ben".

Bättre tur hade maken och jag denna söndsgförmiddag. Efter allt benskrammel, runskrifter och bitar av stengods satte vi oss ner i Arbetarmuseets kafeteria och åt var sin stor bit morotskaka med glasyr och ett litet bär på toppen. Helt enkelt en upplevelsesöndag då den är som bäst.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar