Påskhelgens sista dag. Vi har deltagit i lidandet, döden och uppståndelsen. Gemenskapen har varit mäktig, i kyrkan men också här hemma.
Ändå, trots allt det som påsken innebär är jag som människa kluven, har svårt att förstå. Ondskan och döden är besegrad. Men ondskan och döden finns kvar. Denna gång står Siri Lanka i centrum för ondskan och döden. Förödelse, chock, sorg och ilska. Det är vad självmordsbombarna lämnat efter sig.
Förlåtelsen har sina rötter i kärleken. Men hur går det att förlåta med kärlek i en sådan här fruktansvärd handling? Ondskan på Siri Lanka och ondskan som finns över allt i vår värld är omöjlig att förlåta.
En man kom hem till oss för några dagar sedan. Vi språkades vid om livets fasor och han sa, vi får inte låta onda krafter ta överhand.
Nu talas det om blodshämnd. En del av mig kan förstå det. En annan inte eftersom jag är en civiliserad människa som tar avstånd från hämndaktioner. Tror istället på domstolar där rättvisa skipas.
Går vi mer nära oss själva, vi som inte varit med om terror, självmordsbombare och vad det för med sig utan endast känner oss utsatta av andras jävligheter som slunkit in i våra liv, vi kanske kan säga förlåt men också ta emot förlåtelse. Eller tror vi att vi skadar de som ber om förlåtelse genom att inte förlåta? Det är nog snarare så att vi själva mår mest dåligt genom att inte förlåta. Är den största förloraren och får därmed stå för konsekvenserna.
Vi är bara människor och människor sårar varandra ibland. Avsiktligt eller oavsiktligt. Att inte kunna förlåta skapar negativ energi. Vilket jag tänkt mycket på nu under påsken. Det går att förlåta men inte glömma men förlåter jag någon tar det udden av smärtan. Det hela blir mer hanterbart och blir inte ett hinder för det där goda livet vi alla vill leva.
Jag lägger allvarliga tankar om lidande, död och förlåtelse åt sidan. Fortsätter njuta av det som återstår av påsken. Gläds över hur helgen varit. Vädret, maten, samvaron och lövsprickningen. Känner tacksamhet över att få omslutas av allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar