Nu är den svenska sommaren här. Ordningen är återställd och baddräkten är undanstoppad i garderoben. I ärlighetens namn, inte min baddräkt för den vet jag inte var jag har eftersom jag sällan eller aldrig nyttjar den. Den är således ständigt undanstoppad.
Vissa jublar över extremvärmens tillbakadragande medan andra sörjer. Allt medan askgrå moln släpper från sig tunga droppar som strilar ner över den törstiga jorden.
Den som hungrar efter värme åker till Rhodos. Den som inte törs åka stannar hemma och fixar substitut. Smuttar på drinkar som blandats enligt utländskt recept äter utrikisk mat, blundar och låtsas.
Men den som törs åka möts av munskydd, visir, plasthandskar och plexiglasskivor. I all inclusive ingår verkligen allt. Om man bortser från hotellens ordinarie bufféer. Som krympt från åtta matstationer till ynka tre. Resenärerna får nöja sig med omelett, frukt och yoghurt till frukost och lite senare under dagen fisk, pizza och glass.
Det finns ju ingen mat! rasar utsvultna resenärer som förväntar sig bufféer som dignar av välfärdens överflöd.
Ja, det är verkligen stora problem de svenska turisterna brottas med. För i all inclusive bör allt finnas med, bortsett från pandemi och tankar som härleder till delar av världen där det råder ständig hunger och ekonomiskt armod.
Själva får vi nöja oss med att beskåda en pilsk råbock som jagar en förbrunstig get utanför vårt fönster när vi äter frukost. I cirklar springer paret runt en tall innan de försvinner iväg för att fortsätta den resultatlösa akten i enskildhet.
Måste säga att jag föredrar denna morgonvy än att se arga turister på plats i Rhodos beklaga sig över ekonomisk förlust på grund av uteblivna maträtter.
Idag är det en speciell dag. Vår dotter fyller 41 år och det vankas tårta. Bakad av Skärblacka hembageri. Där finns bakverk i överflöd så den som är sugen på något gott blir aldrig arg eller besviken på utbudet.
Det är svårt att förstå var åren tagit vägen när jag ser på vår dotter. En gång en tösabit där vi som föräldrar var hennes trygghet. Nu en vuxen kvinna med eget hus och tre barn som lutar sig mot henne i den föräldraroll hon besitter. Med en blandning av vemod över snabbt förflutna år och glädje har vi sett våra barn växa upp. Från omsorgsbehov till självständighet. Vi känner en stolthet över det de åstadkommer i sina liv. Det är en ynnest som förälder att på ett respektfullt sätt få vara delaktiga våra vuxna barns liv. Få finnas med i medgångar och motgångar. Stundom få komma med goda råd och en hjälpande hand när helst det efterfrågas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar