Vi har nog alla varit med om det någon gång. Vi sitter i bilen på väg någonstans. Bort eller hem. Stannat till under färden för att ta en fika, medhavd eller på ett café. Efter ett par mil gör blåsan sig påmind. Kaffet har genomgått en förvandling och det måste lättas på trycket. Omgående.
Kör vi på en liten väg kantat med skog är det inga problem. Bara att svänga ut på vägrenen och uppsöka en snårvegetation ogenomtränglig för ett mänskligt öga.
Värre blir det om vägen är stor och tätt trafikerad. Gärden som sträcker ut sig och tycks sluta någonstans i horisonten. Då är det bara att knipa och köra vidare i förhoppning om att en avtagsväg dyker upp och som kan leda in oss till ett undanskymt ställe.
Igår när jag skulle åka in till Norrköping för att hämta hem barnbarn från skolan såg jag en bil som stod parkerad mitt på vår grusväg. Vid dikesrenen uppehöll sig en herre och i den pose han befann sig gick det inte att ta miste på vad som utspelade sig framför mina ögon.
Jag växlade ner motorn, krypkörde taktfullt och tänkte att han nog skulle hinna bli klar innan jag närmade mig ett generande avstånd.
Om blåsan var sprängfylld eller om han i ren nervositet fick stopp i systemet går inte att utröna. Men jag märkte att en viss oro uppstod ju närmare jag kom. Med den hand som inte styrde apparaturen försökte han dölja det jag inte skulle se. Jag vinkade tröstande i en gest som betydde ta det lugnt jag väntar.
Proceduren avslutades så småningom och efter en hel del fumlande under byxlinningen gick herren mot sin bil. Jag stack ut huvudet genom min neddragna bilruta och frågade om han hann bli klar och viftade därefter med det varje farmor och mormor har i handskfacket. Ett paket våtservetter. Sa varsågod, du kan få en våtservett om du behöver. Han stirrade ilsket och otacksamt på mig innan han satte sig vid ratten. Startade motorn, gjorde en rivstart och försvann.
När blåsan är full och behöver tömmas skickar den signaler till hjärnan. Signaler som tillhör det viljestyrda systemet och som vi själva till viss del kan bestämma över. Men till sist blir trycket allt för obekvämt och vi har inget annat val än att uträtta det som behöver uträttas. Då gäller det att inte ha en allt för blyg blåsa om vi måste kissa i andra människors omedelbara närhet. Det kan ge upphov till stress och självkritiska tankar. Men blyga blåsor kan få målinriktad KBT behandling av legitimerade psykologer. Till en kostnad av sisådär 1200 kronor per timma.
Många av oss har nog mer eller mindre blyga blåsor, speciellt om den behöver tömmas där risken är överhängande att någon ser oss. Trots att kissandet är något helt naturligt och som varenda människa ägnar sig åt så är det en privat angelägenhet. Konstigare än så är det inte.
Men att bli sur om en vänligt sinnad människa erbjuder en våtservett helt utan kostnad i dessa tider då handhygienen är extra viktigt kan jag nog tycka är ganska märkligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar