För en vecka sedan pulsade vi i snön tillsammans med barnbarnen. Grillade korv över öppen eld och drack varm choklad med vispgrädde. Denna helg blommar snödropparna och jag har gungat i solskenet med familjens minsting och sedan fikat sittande i trädgårdsmöblemanget. Tvära kast och jag gillar det.
Vårkänslor ger upphov till förnyelse. Det kan vara allt från trädgårdsredskap och perenner i rabatterna till kläder och skor. Eller varför inte en ny bil?
Sonen har i ett hörn av deras trädgård en röd skåpbil parkerad. Den har tidigare gått som firmabil i trädgårdsfirman men med tiden fått en hel del skavanker. Därmed är den ersatt av en nyare och fräschare, avställd och näst intill bortglömd. I och med vårens ankomst har sonen och sonsambon rensat ut onödiga nödvändigheter från deras utomhusförråd. När de ändå var på gång beslutades att den forna arbetsbilen också skulle bockas av från vårstädarlistan. Något som maken blev involverad i. Sedermera även jag skulle det visa sig.
Bilen fotograferades från två håll med min mobiltelefon och bilderna skickades därefter över till makens mejl. Han tog omgående sig an uppgiften som bilhandlare. När bilen med tillhörande beskrivning över samtliga fel och brister, i vilket ingår en ej körduglig bil eftersom den inte ens går att starta, var utlagd på Blocket hoppade maken in i duschen. Själv ämnade jag chilla i soffan ty jag hade förutom lek med barnbarn varit på en stärkande cykeltur som ordinerats min onda höft och kände mig sliten av all ansträngning.
Det var då allt brakade lös. Medan maken befann sig i duschen och tvålade in sin kropp med väldoftande olivtvål och löddrade upp hårschampot blev jag totalt nerringd av hugade bilspekulanter. Ehuru jag är trädgårdsfirmans receptionist är jag ålagd att svara på inkommande samtal. Ty så säger det oskrivna kontraktet. Under loppet av femton minuter hade det ringt trettioen köpsugna och det hann dessutom bli femton missade samtal. När jag inte kunde svara på grund av att jag var upptagen i samtal ringdes det på sonen och även sonsambons telefoner. Som var ovetande om att firmabilen på kort tid hunnit bli utlagd till försäljning. Varpå även de kände sig nödgade att ringa mig som redan var fullt upptagen av främlingar i luren.
Vid det laget hade jag hunnit bli förtvivlad för någon garvad bilhandlare med erfarenhet av skrotbilar är jag inte. När maken kom ut ur duschen högg jag som en kobra. Ta bort telefonnumret omgående från annonsen! Maken log och manade till lugn vilket inte stillade mitt upproriska sinne. Leendet slocknade ganska snart då upptäckten gjordes att över femtio inkommande mejl låg i hans inkorg.
När så en spekulant från Västerås var så pass ivrig att han omgående skulle bege sig till Skärblacka för att köpa bilen slog vi till. Kommer klockan 20.00 sa Västeråsaren och körde iväg mot Östergötland. Klockan 20.00 ringde han upp för att meddela att han befann sig i Katrineholm men den lastbil han satt i hade börjat osa bränt så det var bara att vända utan att först ha gjort någon skrotbilsaffär. Jag kommer klockan 8.00 i morgon bitti lovade köparen.
Då drabbades jag av ett plötsligt svimningsanfall och nödgades lägga mig ner. Vem kunde tro att det skulle vara så ansträngande att sälja bilar?!
Klockan 8.00 i morse kom bilköparen från Västerås. Bara för att upptäcka att pengarna ämnade för affären var kvar i Västmanland. Men 500 hade han på kontot vilket fördes över med swish till säljaren. Sedan var det bara att än en gång återvända till Västerås utan skrotbil. När han kommer åter vet jag inte för jag har avsagt mig all inblandning i bilaffären. Nu och för all framtid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar