Dottern och jag har firat födelsedag. På Skogskyrkogården. Med glass från macken och en blomsterkvast jag bundit ihop från vår trädgård.
Mammas 89-årsdag. Vi firade helt och hållet osentimental. Satt på parkbänken, blickade ut över mammas vilorum. Runt omkring henne döda grannar som vilar under gravvårdar med inskriptioner. Dottern och jag pratade, åt glass, skrattade och jag kände att mamma var närvarande. Att hon gillade det krusidullösa arrangemanget.
För tio år sedan precis idag gav jag och maken mamma en födelsedagsresa ut till Harstena. För vilken present ska ges till någon som har det som tarvas och som inget vill ha? En resa fick det bli som överraskning.
Medhavd fika vid Lagnöbron innan båtfärden. Mamma var exhalterad. Harstena, varje dag höll hon koll på vilket väder som utespelades där. Sjöväderleksrapporten med utsändning i P1 var minst lika viktig som väderleken på torra land. Varför vet jag inte eftersom mamma var en landkrabba i alla avseenden.
Nu fick hon komma till Harstena, en resa hon aldrig någonsin kunde föreställa sig skulle ske.
Första sommaren efter mamma dött åkte jag med stortvillingarna, deras bror och föräldrar ut till Harstena. Den resan blev inte lika känslomässigt osentimentalt som dagens födelsedagsfirande. Då var sorgen färsk och gjorde ont. Idag finns en annan sorts form av sorg. inbäddad i mitt innersta men den är hanterbar och gör inte längre ont. Det är mer som en tacksamhet över en mamma som kom att bli min bästa vän. Att allt det där som varit komplicerat lagts undan. Mamma som höll min hand och med oroliga ögon frågade hon om det fanns något ouppklarat mellan oss.
Nej, mamma det finns inget som vi behöver gräva i. Inget som gnager och skaver. Allt är bra.
Jag ljög inte för att lugna, jag var ärligt uppriktig. För det var så det var. Vi hade båda en inre frid.
Mamma utförde sitt föräldraskap så gott hon kunde utefter sina förutsättningar. Precis om jag gjort under våra barns uppväxt. Och som de flesta andra föräldrar gör. Vi har alla våra fel och brister, vårt agerande har många gånger sin förklaring. Mamma behövde aldrig förklara, jag förstod ändå när jag blivit vuxen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar