Det kom ett brev. Avsändare Transportstyrelsen. Dags att förnya körkortet så jag kan få fortsätta att köra tunga fordon.
Blev för ett tag sedan stoppad av polisen i en kontroll där körkortet skulle uppvisas. Den unga poliskvinnan tittade häpet på mitt körkort och sen på mig. ”Jäklar, du har ju allt som går att få”, utbrast hon. Hon blev nog mest imponerad av att en tant kunde ha ett slikt körkort för tanter är tanter och ungdomar har svårt att tro att tanter också varit unga en gång i tiden. Och som kört lastbil med släp, buss och brandbil.
Nå, dags att boka tid hos doktor Samuel som konstaterade att jag inte har synfel, diabetes, lider av yrsel eller andra krämpor som inte lämpar sig när tunga fordon ska framföras på allmänna vägar.
Fem minuter senare och ettusen kronor fattigare laddade jag för nästa moment. Fotograferingen.
”Ta av dig glasögonen”, uppmanade fotografen.
”Aldrig i livet”, svarade jag.
Fotografen vann ordkampen och jag la glasögonen på en liten pall inne i fotograferingsbåset.
”Sluta glo och stirra så dant”!
”Jag glor inte eller stirrar. Men jag ser inget utan glasögonen”.
Något jag undvikit att berätta för doktor Samuel.
Fotografen surade och det klickade i kameran. Jag tog på mig glasögonen och tittade på mig själv på bildskärmen.
”Du är inte riktigt klok, tycker du jag ska se ut så där på mitt nya körkort”?
Fotografen suckade. Glasögonen låg på pallen och jag glodde och stirrade åt kamerans håll.
Fem eller om det rent utav var sju tagningar senare log fotografen brett och sa att han tyckte jag var ursnygg. Han verkade utmattad och klen i nerverna.
”Du ljuger för du vill bara bli av med mig”, hävdade jag samtidigt som jag tog beslutet att nu fick det vara nog.
Av fotografen fick jag dubbelhäftande tejp, satte fotot på plats och skrev namnteckningen inom ramen på det av Transportstyrelsens medskickade blankett för körkort och sen slängde jag ner kuvertet med dess innehåll i den gula postlådan i hörnet av Drottninggatan och Repslagaregatan.
Igår kom mitt nya körkort. Fick lösa ut det i förbutiken i vårt Ica. När jag kom ut i bilen öppnade jag kuvertet och i samma stund jag såg mitt nya körkort förbannade jag fotografen. Och Transportstyrelsen som godkänt fotot som föreställer en mycket gammal tant som tycks lida av halvsides ansiktsförlamning och vars ena öga är mycket mindre än det andra. Det enda jag är nöjd med är frisyren. Och att jag kan fortsätta köra lastbil och buss om det skulle behövas. Och att jag faktiskt är en åldrad skönhet med allt vad det innebär.
Maken har ännu inte blivit informerad om att jag nu har ett nytt och mycket anskrämligt körkort i min ägo.
Jag väntar nog ett tag till innan jag berättar. Om jag någonsin kommer att göra det …
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar