Chilli och unikaboxen

Var med sonens sambo och deras hund Chili till staden för att få Chillis klor klippta. En mycket trevlig hund, dessutom en av de få hundar som verkligen tycker om mig. Kanske beror det på att jag, som har stor respekt för hundar efter att en gång i min ungdom blivit svårt biten, inte känner någon rädsla för henne. Vi brukar ta långa promenader på tu man hand och det händer att maken och jag är hundvakt då och då. Vi kommer bra överens och känslorna för varandra är besvarade åt båda håll.
När klorna var avklarade återstod betalningen av utförande av tjänsten vilket visade sig vara mer problematiskt än det borde. Kortläsarterminalen fungerade inte, inte heller bankomaten inne i det stora köpcentrumet. Köerna var långa av irriterade penninguttagare och det konstaterades att det antagligen berodde på överbelastning i samband med lön.

Min pappa var virkesmätare under hela sitt verksamma liv. Hela sommar och vinterlov samt lediga helger från skolan var jag med pappa ute i skogen när han mätte timmer.
Under några somrar mätte han massaved vid en terminal vid Vänern. Timmerbilarna kom med sin last, pappa mätte och sedan stjälptes massaveden i vattnet och bogserades i buntar till något pappersbruk med hjälp av isbrytaren Dan.
För mig var det riktiga sommarupplevelser att vara med pappa där. Timmerbilar kom och for, folk pratade med mig och jag fick vara nära min pappa.
En eftermiddag stod det en brun unikabox i en grässlänt som jag genast fattade tycke för. Den borde fungera bra som förvaring till små saker så jag lade in den i pappas bil.
Hemma väntade mamma med kvällsmaten och efter måltiden jag tog fram min upphittade praktiska box. Remmen var hårt åtdragen så jag bad mina föräldrar om hjälp. Pappa öppnade den och en märklig tystnad spred sig i köket.
Pappa tittade allvarligt på mig med sina blå ögon och jag märkte att han hade ett bekymrat uttryck i ansiktet.
Unikaboxen var fylld med pengar. I stora sedlar. Jag fick noggrant redogöra var jag exakt hittat unikaboxen med det dyrbara innehållet.
Kvällen gick och det var oroligt i vårt hem. Så ringde telefonen. Jag hade gått till sängs men hörde pappas  lågmälda röst. Det var en upprörd åkeriägare i andra änden av den luftburna telefonledningen. Han frågade om pappa sett en brun unikabox som han glömt då han plockat ur sin matsäck ur den på frukostrasten när han levererat massaved till Kroksvik. Jodå, den fanns i tryggt förvar och kunde återfås med sitt innehåll orört nästkommande dag.
Enligt uppgift var pengarna åkeriägarens lön till sina anställda.
Pappa fick en ask cigaretter som tack för hjälpen, själv fick jag en klapp på huvudet av åkeriägarens stora näve.
Pappa kastade cigaretterna, la in en snus under läppen, tog upp mig i sitt knä och talade om att man måste vara ärlig och hederlig för det är den bästa belöningen här i livet.