Summa sidvisningar

fredag 25 december 2020

Ett schema för mormor och skrattande kastanjetter


Juldagen. Vi hinner knappt slå upp ögonen innan erbjudanden från köpmännen om att byta julklappar som väckt missbehag når oss. Passa på under mellandagsrean. Skynda att fynda. Tvärt emot alla rekommendationer för undvikandet av smitta.Vilket är fullt förståeligt. Köpmännen tyngs ner i skosulorna av ekonomiska bekymmer. Därmed drar mellandagsrean igång så som den alltid har gjort.

När jag var barn var det en total omöjlighet att byta julklappar. Tacksamhet över gåvorna stod högt i kurs. Möjligtvis kunde ett klädesplagg som var för litet bytas mot en storlek större. Var det däremot för stort syddes det in till rätt passform. Vissa jular kom min mormor på besök. Hon hade alltid hemstickat i paketen. Alster som vuxit fram under höstens kulna kvällar. Mormor var duktig med all slags handarbete och som jag minns det blev jag glad över det hon stickat åt mig.
Min mamma och hennes systrar hade ett slags mormorschema som skulle följas strikt. Två jular i rad med mormor ansågs allt för påfrestande. Ett brutet schema gav upphov till hetsiga ordväxlingar mellan systrarna. Vilket jag som barn aldrig begrep. Jag älskade när mormor kom kvällen före julafton och åkte hem efter annandagen. Hon gav mig alltid odelad uppmärksamhet och vi hade mycket att tala om. Jag satt uppkrupen i hennes knä, lade örat mot hennes bröst och lyssnade till magsyran som åkte kana och gav ifrån sig ett kluckande läte på grund av kronisk halsbränna. Så hade hon löständer. I kvällstoaletten ingick rengöring av garnityret. Fascinerad stod jag bredvid och såg på när mormor spottade ut tänderna och grep sig an dem med en stor tandborste. Därefter åkte de ner i ett glas med vatten. Där låg de och flinade mot mig i all sin konstgjorda prakt. När mormor inte såg fiskade jag upp tänderna ur glaset och klapprande den nedre raden mot den övre som kastanjetter. Mormor förmanade mig att inte leka med hennes tänder för de var dyrgripar som var henne behjälpliga med näringsintaget.

När jag var sju år fick jag en grammofon av mina föräldrar.  Mormor tipsades. Köp gärna en skiva i julklapp åt Carina. Mormor ammande förslaget och begav sig till närmaste skivaffär.
På julaftonen delades paketen ut. Av formen att döma anade jag vad mormor köpt. Jag lossade högtidligt julsnöret och befriade innehållet från pappret med juligt motiv. 
Och där låg den, ep-skivan. Kinesiska muren framförd i äkta rap-anda av Evert Taube.
Mormor såg förväntansfull ut. Skivan lades på skivtallriken och Everts sluddrande rytmiska spoken word fyllde rummet. 
”Det var Shi Huangdi, kung av Qin som lät bygga den kinesiska muren. Och bränna alla böcker i Kina. Detta hände på Hannibal tid innan Jesus var född”.

Pappa  skakade uppgivet på huvudet och mamma beklagade sig. Själv föll jag i tårar ty jag hade hoppats på Sven Ingvars senaste skiva. Mormor, ja hon muttrade någonting i stil med otacksamhet. Men att byta skivan mot något mer lättsamt när julen var överstökad och mormor åkt hem var helt otänkbart. För så gjorde vi inte när jag var barn.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar