Nu ligger den andra halvan av vår familj. Onda halsar och positiva provsvar. Inköpslistorna dräller in och jag förser sjuklingarna med förnödenheter.
Förutom inköp går jag på ledarhundspromenader i väntan på mattes tillfrisknande. 4,5 km är rundan vi går dagligen. Under tiden dryftar vi allt som hör livet till. Idag till exempel avhandlade vi våndan i att grenar lägger sig på strömförande stängsel. Inhägnader som ska hålla boskap och hästar på rätt plats i hagarna.
Vi pratar och häpnar över hundägare som inte plockar upp efter sina pälsklingar. Vi kan konstatera att hundar skiter inte lika. Vissa korvar är tunna, andra grova och långa. En del lägger i högar, många riktigt konstfullt arrangerade, och en del nöjer sig med att bara lägga den rakt ut. Färgerna på den solida substansen kan skilja sig åt. Allt från ljus brunt till mörkt. Idag upptäckte vi en extra ordinär färgskala. Orange. Nu gjorde vi dock ingen grundligare analys utan konstaterade enkom att det kanske berodde på utfodringen eller en mage som råkat i olag.
Den skapelse som för oss väckt störst uppmärksamhet är kreationen som lagts uppe på toppen av en kupolliknande brunn för regnvatten. Vi stannade till och funderade en stund över hundens kroppsbyggnad och kunde enas om att det antagligen var en högrest jycke.
Putte är en trevlig promenadkompis och han är idel öra. Uppmärksammad på vad jag berättar för honom och ibland vänder han upp sitt vackra huvud mot mig och ser mig rakt i ögonen. Blicken kan vara i djup samförstånd men det händer att ögonen speglar förvåning, upprördhet eller melankoli. Beror lite på dagens samtalsämnen. För det mesta pratar vi om positiva viktigheter och då lyser det av glädje och förnöjsamhet i blicken han ger mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar