Runt omkring faller kända och okända människor som käglor. Vi som ännu så länge står till synes friska på benen får vara behjälpliga i största möjliga mån enligt FHM:s rekommendationer gällande säkerhet.
Vår familj är inget undantag gällande viruset. Hälften av familjemedlemmarna ligger i typiska symptom.
Igår hämtade jag självtest i Norrköping. Positivt resultat. Så i arla morgonstund blev det ånyo en stadsresa för att hämta PCR-test. Medan testen utfördes i köksmiljön fortsatte jag min resa till barnbarnens skola som från och med idag är nedslängd för all fysik undervisning. Nu är det digitala lektioner som gäller och till det nödgas läroböcker. Hämtat skolmaterial byttes mot nytagna tester och för mig ännu en färd till Norrköping för inlämning på Himmelstalundsområdet.
Nödställda i isolering tarvar föda, med bifogad inköpslistan i beredskap körde jag direkt till vår lokala matvarubutik. Tisdag och välfylld parkering. Det är pensionärernas dag. Då handlas det med pensionärsrabatt.
Parkeringen är utrustad med två parkeringsfickor för handikappade. Jag körde in min bil till höger om de båda rutorna med de vita markeringarna i asfalten som ska få icke handikappade bilförare uppmärksammade på vad som gäller.
Genast kom en äldre herre knatande. Synade mig från topp till tå och undrade om jag verkligen hade tillstånd att parkera min bil där jag ställt den.
Om han var skumögd eller bara vresigt sinnad kan jag så här i efterhand inte orda något om. Med hela handen pekade jag på rutorna, här är en plats för handikappade och titta här är faktiskt en till. Och kolla var jag ställt min bil!
Med varukorgen i ett fast grepp marscherade jag in i butiken. Med ett imponerande vokabulär över patriarkatet. Matt och svag efter två resor kort efter varandra till och från storstaden till Covidtestningen som på håll kunde likna en välfylld utomhusfest. Uppe på det ett besök på den nerstängda skolan allt för att medverka till våra barnbarns skolunderbyggnad.
I vår butik ska varje kund ta var sin färgglad boll så inte gränsen för 90 personer spräcks. Lydigt tog jag en boll ur korgen. Den var gul. Vid en hylla med förnödenheter stod den pensionerade myndighetspersonen som fyller ut sitt troligtvis trista pensionärsliv med att hålla koll på hur andra parkerar sina bilar.
Jag sneglade ner i hans korg. Där fanns ingen färgglad boll.
”Hörrö du du gubbe lille. Har du inte tagit någon boll”?
Jag pekade med ett upphetsat darrande finger ner i korgen.
”Hehe, nä det har jag glömt”.
Jädrar anamma, där såg jag min chans!
”Det här är allvarliga saker. Vet du inte att handlare Holm kan få betala dryga böter på grund av sånadäringa uslingar som du om det kommer en kontrollant. Den här nonchalansen är lika allvarligt om inte värre som att utan tillstånd parkera på handikapparkeringen”.
Min röst var hård, kall och med väl tilltagen ljudnivå.
Stärkt och mycket nöjd med min insats gjorde jag klar den i hemmet isolerade familjens inköp. När jag gick förbi förbutiken ropade jag till tjejen bakom kassan: ”vet du jag har tillrättavisat en gubbe ur pensionärsföreningen och det gjorde faktiskt min dag”!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar