Hösten är här, har väl inte undgått någon. Vissa älskar årstiden, den klara luften och sprakande färger. Jag tillhör icke den kategorin. Mörkret som kryper sig på allt tidigare och tidigare. Dags att byta ut det svala sommartäcket mot tjockt duntäcke. Skifta sommardäck till vinterdäck.
Förra veckan försökte maken göra livet lite trevligare genom att föreslå inköp av vårlökar. Förhoppningen är att vi tillsammans ska få uppleva ännu en vår med dess vårliga prunkande prakt.
Lökar för en ansenlig summa pengar inhandlades. Därefter lunch på Ingelsta. Maken ville ha buffé, jag kebab. Vi särades åt för att därefter sammanstråla vid ett gemensamt bord med våra respektive måltider.
Kön till kebaben ringlade sig lång. Beställningsmottagaren var oerhört effektiv. Riktade sig till var och en av oss som inte ens kommit fram för att ta en bricka. Rappa förfrågningar som krävde rappa svar. Han förmedlade muntligt beställningarna vidare till sina kollegor som raskt fyllde bröd med diverse tillbehör.
Turen kom till mig, han tittade på mig och minsann blinkade han inte med ena ögat?
”Tjenare tjejen, vad vill du ha att äta”?
Jag log brett. ”Den här tjejen vill ha …”
”En falafelrulle och Cola”, sa hon framför mig.
”Och vad önskar damen bakom att äta”?
”Damen vill ha en mellankebab, specialsås och Cola. Tack”.
Svarade damen vars leende hade slocknat.
Jag fick min mat. Anslöt till maken som beredde plats åt mig. Väl hemma planterades de lökar som ska ge fröjd våren 2026.
Efter den rutinmässiga kvällsduschen smorde jag in ansiktets visdomsrynkor med välgörande kräm. Tittade mig i badrumsspegeln och sa till min spegelbild att ”unga tjejer blir också damer så småningom”.
”Jamenvisst, så är det”, svarade tjejen i spegel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar